Musslor

Brygguddens musslor ostron och alger

 

Musslan är en tuffing som förtjänar resepkt.

Den har funnits på jorden i över 500 millioner år. Den kan leva i strömmande vågskavlp, men också i djupa vatten. Den har utvecklats till en överlevare genom millioner år. Den gör millioner bebisar och kan kolisinera stora områden. Den är en ekosystembyggare. Den är mat för många fiskar, fåglar och människor. Den är nyttig njutning.

Människoapan lämnade träden och började gå upprätt för ca 5 millioner år sedan. Hon började tillverka verktyg för ca 2.5 millioner år sedan. Vi, homo sapiens sapiens utvecklades troligen i Afrika för mellan 100 och 200.000 år sedan. Musslorna har varit med längre!

Musslan kan bli gammal. En mussla hittades 2006 utanför Island. Den dog när forskarna öppnade skalet. Den blev 507 år. Den ”föddes” 1499 under Mingdynastin i Kina och heter därför Ming. Islandmusslan anses därför vara det mest långlivade djuret i världen.

Blåmusslan finns längs Kusterna i Nordatlanten och i vattnen runt Japan i Stilla Havet. De simmar runt några veckor när de är nyfödda och sätter sig sedan på ngt ställe där de kan få bra mat. De tillverkar trådar som de limmar sig fast med under vattnet. De har en fot med sugkopp som de kan förflytta sig med. Den har en ”hud” som är ett hårt tåligt skal som den kan öppna och stänga. Tar du upp dem ur vattnet överlever de i många dagar om det inte blir för varmt. De är duktiga pumpar. De har inlopp och utlopp. En stor mussla kan pumpa över fem liter vatten igenom sig per timme. Ur detta vatten filtrerar de ut sin föda.

 

Musselodling:

I mitten av 1960 talet fick en ung oceanograf, Joel Hammer uppgift att mäta vattenströmmar vid Vinga utanför Göteborg. Staden hade planer på att pumpa ut sitt avlopp där och ville veta att inte skiten flöt upp till ytan för nära land.

Han upptäckte efter några månader att det växte massor av musslor på alla mätinstrument. Han insåg möjligheterna. Han köpte ett litet ställe i norra Bohuslän. Här odlade han potatis på land och musslor i sjön. Musslorna växte mycket bättre än potatisen.

Genom Chalmers startade han tillsammans med Uno Eklund och Mats Håkansson ett långårigt forskningsprojekt på 70-talet vid Korsnäs på Tjärnö utanför Strömstad, mitt emot Kosteröarna invid nationalparken och utvecklade där musselodlingstekniken för svenska vatten. Här har det nu odlats musslor i över 40 år. Det finns mängder med recept på musslor på internet. De kan förädlas på de mest raffinerade sätt. Ofta äter jag dem som läcker nyttig snabbmat och bara lägger dem i micron. Som popcorn.

 

 

Musslan använder foten för att förflytta sig på eller i bottnen. I foten sitter också byssuskörteln, som producerar de fibrer (byssus) som många musslor använder för att fästa sig vid hårda underlag. Framför foten finns en enkel mun, och bakom foten mynnar ändtarmen. På var sida om foten sitter en gäle, som musslan använder dels för andning, dels för att filtrera ut organiskt material ur vattnet, t.ex. plankton och bakterier; detta material transporteras sedan till munnen med hjälp av cilierade stråk. Matsmältningskanalen är enkelt uppbyggd med en mun utan radula (rivtunga) och ett svalg som mynnar i magsäcken, där också två matsmältningskörtlar mynnar; sedan följer en slingrande tarm, som ligger delvis i foten och som mynnar alldeles framför utandningssifonen. Insidan av skalet täcks av manteln, ett hudveck från sidan av kroppen. Baktill är manteln ofta utdragen i två sifoner, som är rörliknande och antingen sammanvuxna eller sinsemellan fria. Den ena används för att ta in vatten och den andra för att leda ut vatten efter det att en del av syret använts och ev. föda tillvaratagits. Hela manteln, men speciellt den del som ligger längs kanten av skalet, är rik på körtlar som avsöndrar kalk, vilket används för skalets uppbyggnad. Skalet öppnas och stängs genom att ligamentet strävar efter att öppna skalen, medan två muskler, en på var sida om ligamentet, drar ihop skalen.

Musslor har pariga gonader (könskörtlar) och är oftast skildkönade. Ägg och spermier släpps fritt ut i vattnet, där befruktning sker. Hos vissa arter (speciellt sötvattensmusslor) behåller dock honan äggen i gälarna, där befruktning och

De äldsta kända musslorna, släktena Fordilla och Pojetaia, var endast millimeterstora och levde i havet under äldre kambrium (för ca 560 miljoner år sedan).

Musslorna hade således tidigt i sin historia utvecklat de olika levnadssätt man finner hos dagens musslor.

Efter massutdöendena i slutet av perioderna ordovicium, perm och krita har antalet musselsläkten ökat kraftigt, och i dag är musslorna fler än någonsin under sin utvecklingshistoria, såväl i diversitet som i individantal.